Missionsresa till Skåne

Vi gick in till Ystad på onsdag kväll. Det var inte särskilt mycket liv i staden. Vi sände ut folk som skulle kolla läget i staden och några fann att det var en samling med pensionärer i parken. Vi bestämde oss för att gå dit och dela ut biblar och sjunga lovsång. Jag går ut för att dela ut biblar och ser en äldre dam som sitter ensam och dricker yoghurt. Jag frågar om hon vill ha en bibel och om hon haft en trevlig kväll. Hon började prata om olika samfund och kyrkor och hon säger att hon inte var religiös, men att hon hade en svag tro på ett liv efter döden och att han anade en skapare även om hon inte funderat så mycket på det. Jag frågar vad hon hört om Jesus och hon hade bara hört talas om berättelserna kring Jesu födelse. Jag berättar syftet med Jesu liv och varför han dog och hon reagerade förvånat och med glädje för att få höra något som ingen annan berättat för henne. Hon frågar mig hur jag mött Gud och om min personliga relation med Gud. Det var något nytt för henne och hon lyssnade intensivt. Hon tyckte att det lät så bra att det inte kunde gälla henne som hade ett så trassligt liv. T.ex. hade hennes barnbarn tagit självmord. Jag berättade att det fanns hopp. Hon tvekar och frågar hur jag skulle ta det om ngn. i min närhet drabbades av cancer. Hon sa: "Jag tror inte att du skulle kunna ha ett sådant hopp som du har om ngn. i din närhet drabbats av ngt. sådant." Jag berättade då om min mamma som är handkappad. Jag sa att jag inte vet så mycket om min mamma men en sak: hon hoppas på Herren! Damen uttryckte då sin önskan om att hon också ville ha ett sådant hopp. Hon fick en bibel och sa att hon skulle börja läsa. Hon berättade då också om att hon svär en del och går på dans. Hon undrade om det kunde hjälpa henne då hon gjort så mycket fel. Jag berättade då mer om korsets innebörd. Jag sa att det är just därför vi behöver Jesus. Hon öppnade sig ännu mer och sa att hon ville ha detta. Jag frågar om hon ville möta Gud och det ville hon gärna. Hon ville inte att jag skulle be för henne just då kanske för att de andra i gruppen hade börjat gå. Jag uppmanade henne att testa Gud och då blev hon mycket glad och sa att: "det skall jag göra". Hon tackade för att jag kommit till henne och berättat det jag berättat. Då sa jag igen att jag kom för att berätta att Gud älskar dig så innerligt mycket. Jag tittade henne i ögonen igen och sa att "Jesus älskar just dig" och då började hon gråta. Det sista hon sa var att hon skulle hem och testa Gud nu. // Rebecka