Missionsresa till Skåne

Under en teamsamling när vi frågade vad Gud hade talat till oss om vad vi skulle göra med dagen kände jag starkt att jag vara ville ut och älska människor. På kvällen åkte vi in till Gustav Adolfs torg. Ganska tidigt var det två män som sprang ifrån alkisarnas tillhåll vid parkbänkarna under träden och rök ihop på torget. Då kom känslan av att älska människor tillbaka ännu starkare. Jag högg tag i Rebban och vi gick bort och hälsade på alkoholisterna. En lång stund var vi där och pratade med ett tiotal missbrukare av olika slag i väldigt blandade åldrar. Den yngsta var en tjej som bara var 16 år som gick runt och samlade pantburkar i soptunnorna, vars närmsta vänner var alkoholisterna och narkomanerna där på torget. Hon hade helt gett upp hoppet på samhället. Den jag fick mest kontakt med av dem var en kvinna som var 63. Vi pratade länge där på torget och jag förstod tidigt att hon hade en tydlig tro på Gud och jag och Rebban fick be för henne. Hon sa att hon älskade Jesus och jag sa att han älskade henne också "Det hoppas jag, en sån skit som jag är" sa hon. Hon höll mig i handen, pussade mig på kinden och vi kramade varandra och hon skrattade och grät om vartannat. Timmarna gick och teamet ville vidare. Kvinnan hade länge frågat sina vänner på bänken om någon ville hjälpa henne hem, men ingen hade svarat. Jag och Sebastian frågade henne då om vi fick hjälpa henne. Vi gick med henne och stannade då och då när hon behövde vila. Vid ett stopp bad hon och tackade Gud för att vi kommit och hjälpt henne och lyssnat på henne. En ärligare bön har jag nog aldrig hört. Vi följde henne hem till hennes lägenhet som såg ut precis som missbrukares lägenheter på tv med saker överallt över hela golvet och pillerburkar i köket. I soffan bad vi för henne igen och hon grät igen. Hon sa att när vi gått så skulle hon ta en halvtimma och be och tacka Gud, sen skulle hon borsta tänderna och gå till sängs. Mötet berörde henne mycket och det berörde oss mycket. Gud var verkligen med och det var starkt att få dela hans kärlek till människor som ingen annan ser. /Lisa

Här ser du Jenny i full fart att dela ut skånebiblar i Rosengård. När vi började lovsjunga på parkeringen som var Rosengårds centrum så börjar det ösregna. Detta ledde till att vi gick under tak och ställde oss i en gång mellan varuvagnarna och affären. Alla gick i denna gång och vi bildade en "tunnel" för dem av lovsång och bibelutdelning. Det blev klockrent. De var tvugna att gå i mitten av vår lovsång det blev lätt att ge biblar. Till och med regnet var alltså till vår fördel denna dag!

Vi gav biblar till tre muslimska tjejer på bussen. Sen de fick bibeln så läste de nästan konstant. Regnet öste ner när vi stod och väntade på nästa buss men denna tjej bara läste och läste. Detta var en härlig bussresa. Många i bussen fick biblar och Sebastian ställde sig upp och berättade för den fullsatta bussen att Jesus var uppstånden. Många mötte detta korta vittnesbörd med leenden. Gud låt ditt ord verka i dessa människors liv! // Peter

Vårt besök i Rosengård blev en spännande lärdom i Guds ledning. Tanken på Rosengård började långt innan missionsresan började. Rebecka fick då en känsla av att vi skulle åka till Rosengård men vi släppte det till en början. På lördagen när vi åker in i Malmö för vår sista missionsresevecka börjar jag och Sebastian snart att prata med en muslim på bussen. Vi berättar att vi skall vara i Malmö för att berätta om Jesus. Han säger då med tydlig ironi att vi måste åka till Rosengård, för då ”kommer vi inte att bli kvar länge”. När han säger detta ”hugger det tag” i både mig och Sebastian och vi tänker båda – vi måste dit! Andra dagen i Malmö går vi ut för att evangelisera på kvällen. Vi ställer oss på Möllevångstorget och sjunger lovsång, samtalar och delar ut biblar. Ganska snart kommer en kristen kvinna fram till oss från Rosengård och börjar samtala med oss och ger oss kontaktuppgifter. Vi börjar nu förstå att Gud vill att vi skall dit. Dagen innan vi bestämt oss för att åka till Rosengård får vi dessutom – som om Gud inte anser att han varit tydlig nog – ytterligare en bekräftelse på att vi skall till Rosengård. Sebastians vän som ber för vår vistelse i Rosengård öppnar den svenska psalmboken och får "slumpvis" upp psalm 82 vers 3 som lyder: "Här levs ej blott i rosengård...". Med största sannolikhet enda gången som ordet rosengård används i den svenska psalmboken. Vi börjar fatta vinken Gud. Vi skall nog dit! Sagt och gjort - vi beger oss till Rosengård. På morgonen säger Sebastian att vi skall ta med oss 600 biblar. Jag säger i min otro att vi inte kommer att behöva så många. Vi tar med oss 200 biblar. Vi kommer till Rosengårds centrum som är en stor parkering. Den lilla tro och förväntan jag haft sjunker ytterligare. Vi ställer oss ändå vid 13-tiden och börjar lovsjunga och be. Ganska snart märker vi av öppenheten och vi börjar dela ut biblar. Många tar emot biblar – ovanligt många. Särskilt öppna är de muslimska kvinnorna. Säkert 90 procent av de slöjbeklädda kvinnorna vi möter tar emot en skånebibel och ofta med ett leende. Det var underbart att stå i en stadsdel som nästan bara bebos av muslimer och ösa ut biblar. Naturligtvis blev vi ganska snart tvungna att åka och hämta fler biblar. På en eftermiddag (13-17) delar vi ut nästan 600 biblar! Jag tror att många av dessa biblar kommer att läsas. Särskilt passande är det ju också att skånebibeln inleds med ett vittnesbörd av en muslim som får möta Jesus. Tänk om vi kunde se den möjlighet Gud gett oss att nå muslimer i vårt eget land. De kommer ofta från stängda länder där man inte får berätta om Jesus till Sverige där vi kan och får berätta hur mycket som helst. Tänk vad lite vi tagit vara på denna fantastiska möjlighet. Låt oss börja göra det.

Ibland kan man tänka att det är meningslöst att dela ut biblar - de kommer ju ändå bara att slängas. Men jag vet att det inte är så. Ibland får vi se hur nyfikenheten gör att de inte kan hålla sig från att genast börja läsa de skånebiblar som de fått. Här ser du några muslimer som direkt började läsa. Det är ganska passande att det andra vittnesbördet i Skånebibeln är en f.d. muslim boende i Malmö som berättar om hur han fick möta Jesus. Be för dessa muslimer. Jag tror att Gud längtar efter en väckelse bland Muslimer i Sverige. Kanske har du en del i det?

Här ser du Creutz försöka övertyga en muslim. Jag använde medvetet ordet övertyga för ibland är vi så rädda för att försöka övertyga andra om att deras lära är fel men det är inte Sebastian. All heder till honom. Jag tror vi fått ett förnuft av Gud och det är okej att resonera och argumentera kring vad som är sanning och tro. Var frimodiga, även Paulus argumenterade friskt med de olika religionerna för att visa att Jesus var Sanningen med stort S.

Vi var också mycket på detta torg. Här fick vi många bra samtal. Vi lärde känna ett ungdomsgäng som brukade hänga på denna plats. De flesta av dem var muslimer. Här fick vi också många goa samtal med a-lagarna. Särskilt uppmuntrande för min del var att träffa Steve. Han hade varit missbrukare sen vietnamkriget. Han var från Kanada. Runt 2005 hade han dock kommit i kontakt med Betaniakyrkan i Malmö. Där hade han fått hjälp. Idag var han helt fri. Det var häftigt att se hur återställd han var. Han var helt skärpt och hade en blick som lyste av liv. Nu var han ofta ute med streetchurch och delade ut biblar och hjälpte andra missbrukare. Gud kan verkligen upprätta de mest brutna av människor!

Nu har vi anlänt till Malmö. Känns väldigt spännande att vara här. Vi haft våra första dygn här och Gud har börjat öppna dörrar. Vi hade en härlig kväll igår på Möllevångstorget. Det kändes verkligen som att vi var i Guds tajming. Sen vi kom till Malmö har vi känt att vi skall till Rosengård och dela evangelium. När vi var på Möllevångstorget igår och sjöng lovsång kom en kristen kvinna gående förbi oss. Hon gick förbi oss utan att tänka på att det var något särskilt med att vi spelade gitarr då detta är vanligt på Möllan. Då kände hon dock en "magnetisk dragningskraft" till sången och när hon kom fram till oss förstod hon varför - det var ju lovsång. Kvinnan kommer från Rosengård! Hon ger oss kontaktuppgifter till Pastorn i Tomaskyrkan i Rosengård. Tack Jesus. Dessutom ger hon oss en påse med äpplen och matrester, vilket vi verkligen behövde. Det är underbart att se den öppenhet som finns för evangelium i Malmö. Jag träffade ett gäng svenska ungdomar vars ögon lyste av längtan efter det jag berättade om. Alla tog varsin bibel. Be att Gud skall beskydda oss. Några av oss är lite krassliga och det känns lite typiskt nu när vi är på slutspurten. Detta är spännande! // Peter

Jag kände under oas- lägret att jag gärna skulle hänga med till Skåne och missionera, men visste att jag skulle jobba hela nästkommande vecka. När den veckan var genomarbetad kom jag på att jag hade en vecka ledigt och ringde direkt alla arbetskollegor för att byta bort arbetspass som krockade med skånedagarna, och iväg kom jag. Jag har fått vara med och be för många personer i skåneland och har under min tid här nere förstått hur stor kraft bön verkligen har! De bästa samtalen vi fick med människor var när vi hade resterande delen av gruppen bakom oss under bön och lovsång. Jag pratade med en muslim under en kväll och fick ett härligt samtal rörande det mesta, men när jag skulle få kontakt med hans tjejkompisar så var de väldigt avvisande mot allt vad kristendom hette. Då gick vi en bit bort för att snacka med några andra tjejer, vilka vi snart fick veta var kompisar med dessa tidigare nämna tjejer, och dessa kom fram till sina kompisar och lyssnade ivrigt. Samtalet slutade med att vi fick be för en av dessa tjejer som sa att hon tyckte att det kändes väldigt bra efteråt (det ska tilläggas att hon var en av de mest inflytelserika i deras gäng). Hon ville att vi skulle be för hennes ömma arm vilket vi gjorde med glädje, och det ledde till att smärtan försvann. Förändringen hos den här tjejen var mäktig att se! Gud öppnar ständigt nya dörrar så sluta inte att prata med nya människor och var ihärdig i bön! // Gabriel

När vi stod och delade ut pannkakor utanför strandpaviljongen i onsdags natt kom en härlig och något förfriskad Simrishamnsbo fram till mig (Jenny) och ”Rebban”. Han var väldigt glad över att få sig något att äta så där fram emot småtimmarna och vi började ganska snart att prata om Gud. Han själv kallade sig för ”katolik”, men hade mycket frågor och tvivel. Gud var mest något för honom då han mådde dåligt och behövde någon att vända sig till. Vi pratade om skapelseberättelsens trovärdighet och varför det finns ondska i världen. Jag minns inte riktigt hur det hände, men någonstans i samtalet vände hans inställning och han visade mer och mer intresse. ”Alltså, jag är seriös! Annars hade jag inte kommit fram till er” sa han. Han ville gärna ha någon att prata med för vägledning, så vi gav honom en kontaktlapp till Simrishamns församling, där han kunde kontakta pastorn. Han sken upp mer och mer. Till sist frågade vi om vi fick be för honom. Det fick vi gärna. Han blev lite paff när vi skulle lägga händerna på honom, men när vi förklarade och frågade om det var okej svarade han. ”Ja absolut! Ni får göra vad ni vill. Ni får lägga händerna på mig. Ni får krama mig. Ska jag hoppa?” Det var fantastiskt att se leendet på hans läppar efteråt. Be gärna att han ska fortsätta söka Gud frimodigt tills han finner Honom, även i nyktert tillstånd. / Jenny och ”Rebban”

Om du vill så får du gärna be med oss för de personer vi fått samtala med. Några av dessa personer har vi kommit ihåg namnen på. Lyft upp dem inför Gud i bön.

Nu är vi inne på vår fjärde dag i Simrishamn. Det har varit härliga och spännande dagar. På måndagskvällen träffade vi pastorn i pingstförsamlingen här - Bengt Jörland. Vi hade en härlig bönestund tillsammans. Därefter hade vi en bönenatt för Simrishamn. På tisdag förmiddag upplevde vi hur Gud sa att vi skulle ställa oss inne i staden och sjunga lovsång och be så skulle han öppna dörrar. Först var vi inne en vända på eftermiddagen och sjöng lovsång vid hamnen. Senare på kvällen gick vi igen in i Simrishamn och ställde oss på torget och lovsjöng. Ganska snart såg vi hur ett par ungdomsgäng kikade nyfiket på oss. Då tog vi tillfället i akt och gick och pratade med dem. Sen blev vi kvar i samtal med dessa ungdomsgäng i ett par timmar. Vi fick många bra samtal och fick be för ett par av ungdomarna. En tjej med smärta i armen blev märkbart bättre. Det var lite av upploppsstämning bland ungdomarna på grund av det som vi berättade och vi njöt! Gud hade verkligen öppnat en dörr och som om det inte var nog kom några anarkistiska ungdomar från ungdomarnas hus och bjöd in oss till deras samlingslokal. Vi hade ordet från förmiddagen i vårt minne och nappade på inbjudan. Det blev minst sagt livliga diskussioner i deras lokaler och deras världsbild blev utmanad. Flera av de personerna som vi träffade denna kväll har vi sedan stött på igen. Det är uppenbart att det vi gjort och sagt gör avtryck i en relativt liten stad som Simrishamn. Be med oss att Ordet skall ha framgång i Simrishamn. /Peter

Det har varit väldigt roligt att få bo i Pingstkyrkan i Skanör. Vi har verkligen känt oss välkomna i församlingen. Det har också varit härligt att få se församlingens hjärta för Skanör och den delen av Sverige. De vågar längta, hoppas och bygga för mer av Gud i Skanör, oerhört inspirerande! Veckan avslutades med grillkväll med församlingen och att en av församlingens ungdomar hängde med oss ut när vi på nytt evangeliserade utanför Falsterbos nattklubb. Tack familjen Villablanca och församlingen! /Peter och Jessica, i mörkret under ett paraply i Simrishamn