Missionsresa till Skåne

En kille som vi skulle dela ut en bibel till såg fundersam ut när jag berättade att den bibel vi gav innehöll ett markusevangelium. Den uppenbara men intressanta frågan kom snart: "vad är ett markusevangelium?" Ungdomar i Skanör/Falsterbo vet inte mycket om kristen tro men det innebär också att det finns en nyfikenhet. De är oskrivna blad. Inga broar är brända och nyfikenheten stoppas inte av de många fördomar som annars är vanliga. Killen tog med glädje emot den skånebibel vi bjöd honom på. Ett möte med en annan man fick mig nästan att gråta. Jag skulle ge honom en bibel när han stannade för att tanka sin mycket fina bil (det finns en del sådana i Skanör). Han frågar nyfiket vilka jag representerar. Jag förklarar att jag är från Svenska kyrkan men att vi som grupp är från olika samfund. Vi börjar prata om Gud och han förklarar att han tror att alla egentligen vill tro på Gud. Han förklarar också att han ännu inte hittat vad han söker. Han ber mig förklara på vilket sätt han kan ha nytta av den bibel jag ger honom. Jag förklarar och han frågar vidare om boken också kan hjälpa honom att få hans barn att tro på Gud. Han avslutar med att säga att den bibel jag gett honom "verkligen inte skall ha blivit given i onödan" och där avslutas vårt samtal. Det var fantastiskt att se den mannens hunger och längtan efter meningen med livet. När jag vände mig för att gå därifrån var jag nära att gråta. Varför? Jag är inte säker men jag tror att en av anledningarna var glädje och tacksamhet över att få se den rena och äkta hunger som hans ord och blick vittnade om. En annan anledning till mina känslor var nog också att jag förstod att människor som denne finns runt omkring i vårt land och väntar på att någon skall berätta men vi tror inte att de finns eller så vågar vi inte gå ut och göra det Gud kallar oss till. Be för honom och för att vi skall förstå att många män som honom väntar på oss i vårt land och att vi skall göra något åt det. // Peter