Missionsresa till Skåne

Jag var på trip till Halmstad den 6 aug, för att hälsa på min läkare. Jag passerade Malmö på vägen dit och hem och det var väldigt härligt. Mycket hände! Jag fick en bild av att ån som rinner genom Malmö är Jesu blod som flyter för Malmös befolkning. Rött, livgivande blod, direkt från Jesu ådror. Jag fylldes av sorg och tacksamhet på samma gång, för jag kände Jesu längtan. Hans längtan efter människorna i Malmö, att de ska få uppleva mening i sina liv. Hans blod ger mening och liv. Och det flyter genom Malmö. Om folk kunde se det blodet! Och förstå hans kärlek till dem, hans offer... Jag upplevde hur mycket Gud älskar dem och verkligen vill rädda dem. Att vi är här och ber gör skillnad. Gud behöver oss här, bedjande. Jag gick på perrongen och såg en man utan skor, med trasiga byxor och uppknäppt skjorta. Han var uteliggare och hade långt vitt hår och skägg. Liknade en gammal Jesus faktiskt... Jag kände att Gud manade mig att gå fram till honom. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju ingen Bibel att ge och vad skulle jag inleda med? Såklart tänkte jag också på vad alla andra runt omkring skulle tänka. Ingen skulle bry sig, det vet jag egentligen... Jag struntade i våndan och gick fram till honom: "Jag känner bara att jag skulle fråga hur det är med dig... Jag är kristen och fick en känsla av att jag skulle fråga det... Behöver du något?" Det var riktigt jobbigt för honom att höra det... Han vände bort huvudet: "Ja då kan du ju gå vidare och fråga nån längre fram..." Han fick tårar i ögonen och jag såg hur det vred sig i honom. Sorg... Det var riktigt jobbigt. För mig med. Jag messade de andra och bad dem be för mig och för honom. Men det känns bra att ha gjort något som Jesus säkert skulle gjort, trots att det tog emot. Obekvämt ja. Osvenskt, ja. Gudligt? Jag hoppas det... Under bussresan hem bad jag för allt jag såg, mest människor men också platser. Jag fick en bild av ett stråk där Guds Ande kommer att verka på ett särskilt sätt. Jag tackar Gud för att jag fick bli så uppfylld av honom under min resa till läkaren...