Missionsresa till Skåne

Jag kände under oas- lägret att jag gärna skulle hänga med till Skåne och missionera, men visste att jag skulle jobba hela nästkommande vecka. När den veckan var genomarbetad kom jag på att jag hade en vecka ledigt och ringde direkt alla arbetskollegor för att byta bort arbetspass som krockade med skånedagarna, och iväg kom jag. Jag har fått vara med och be för många personer i skåneland och har under min tid här nere förstått hur stor kraft bön verkligen har! De bästa samtalen vi fick med människor var när vi hade resterande delen av gruppen bakom oss under bön och lovsång. Jag pratade med en muslim under en kväll och fick ett härligt samtal rörande det mesta, men när jag skulle få kontakt med hans tjejkompisar så var de väldigt avvisande mot allt vad kristendom hette. Då gick vi en bit bort för att snacka med några andra tjejer, vilka vi snart fick veta var kompisar med dessa tidigare nämna tjejer, och dessa kom fram till sina kompisar och lyssnade ivrigt. Samtalet slutade med att vi fick be för en av dessa tjejer som sa att hon tyckte att det kändes väldigt bra efteråt (det ska tilläggas att hon var en av de mest inflytelserika i deras gäng). Hon ville att vi skulle be för hennes ömma arm vilket vi gjorde med glädje, och det ledde till att smärtan försvann. Förändringen hos den här tjejen var mäktig att se! Gud öppnar ständigt nya dörrar så sluta inte att prata med nya människor och var ihärdig i bön! // Gabriel