Missionsresa till Skåne

Under en teamsamling när vi frågade vad Gud hade talat till oss om vad vi skulle göra med dagen kände jag starkt att jag vara ville ut och älska människor. På kvällen åkte vi in till Gustav Adolfs torg. Ganska tidigt var det två män som sprang ifrån alkisarnas tillhåll vid parkbänkarna under träden och rök ihop på torget. Då kom känslan av att älska människor tillbaka ännu starkare. Jag högg tag i Rebban och vi gick bort och hälsade på alkoholisterna. En lång stund var vi där och pratade med ett tiotal missbrukare av olika slag i väldigt blandade åldrar. Den yngsta var en tjej som bara var 16 år som gick runt och samlade pantburkar i soptunnorna, vars närmsta vänner var alkoholisterna och narkomanerna där på torget. Hon hade helt gett upp hoppet på samhället. Den jag fick mest kontakt med av dem var en kvinna som var 63. Vi pratade länge där på torget och jag förstod tidigt att hon hade en tydlig tro på Gud och jag och Rebban fick be för henne. Hon sa att hon älskade Jesus och jag sa att han älskade henne också "Det hoppas jag, en sån skit som jag är" sa hon. Hon höll mig i handen, pussade mig på kinden och vi kramade varandra och hon skrattade och grät om vartannat. Timmarna gick och teamet ville vidare. Kvinnan hade länge frågat sina vänner på bänken om någon ville hjälpa henne hem, men ingen hade svarat. Jag och Sebastian frågade henne då om vi fick hjälpa henne. Vi gick med henne och stannade då och då när hon behövde vila. Vid ett stopp bad hon och tackade Gud för att vi kommit och hjälpt henne och lyssnat på henne. En ärligare bön har jag nog aldrig hört. Vi följde henne hem till hennes lägenhet som såg ut precis som missbrukares lägenheter på tv med saker överallt över hela golvet och pillerburkar i köket. I soffan bad vi för henne igen och hon grät igen. Hon sa att när vi gått så skulle hon ta en halvtimma och be och tacka Gud, sen skulle hon borsta tänderna och gå till sängs. Mötet berörde henne mycket och det berörde oss mycket. Gud var verkligen med och det var starkt att få dela hans kärlek till människor som ingen annan ser. /Lisa