Missionsresa till Skåne

När vi stod och delade ut pannkakor utanför strandpaviljongen i onsdags natt kom en härlig och något förfriskad Simrishamnsbo fram till mig (Jenny) och ”Rebban”. Han var väldigt glad över att få sig något att äta så där fram emot småtimmarna och vi började ganska snart att prata om Gud. Han själv kallade sig för ”katolik”, men hade mycket frågor och tvivel. Gud var mest något för honom då han mådde dåligt och behövde någon att vända sig till. Vi pratade om skapelseberättelsens trovärdighet och varför det finns ondska i världen. Jag minns inte riktigt hur det hände, men någonstans i samtalet vände hans inställning och han visade mer och mer intresse. ”Alltså, jag är seriös! Annars hade jag inte kommit fram till er” sa han. Han ville gärna ha någon att prata med för vägledning, så vi gav honom en kontaktlapp till Simrishamns församling, där han kunde kontakta pastorn. Han sken upp mer och mer. Till sist frågade vi om vi fick be för honom. Det fick vi gärna. Han blev lite paff när vi skulle lägga händerna på honom, men när vi förklarade och frågade om det var okej svarade han. ”Ja absolut! Ni får göra vad ni vill. Ni får lägga händerna på mig. Ni får krama mig. Ska jag hoppa?” Det var fantastiskt att se leendet på hans läppar efteråt. Be gärna att han ska fortsätta söka Gud frimodigt tills han finner Honom, även i nyktert tillstånd. / Jenny och ”Rebban”