Missionsresa till Skåne

När man har varit ute en hel natt och mött så många människor är det svårt att veta var man ska börja. Jag vill berätta allt! Varje liten konversation, varje stekt pannkaka till en tacksam människa, varje utdelad Bibel, alla leenden, skratt och frågor om varför man står i regnet och steker pannkakor till berusade ungdomar klockan tre på morgonen. Jag och teamet åkte iväg till Falsterbo Strandbads nattklubb igår kväll. Becka, Sebastian och Peter gick in för att möta folk inne på nattklubben, resten av oss stannade utanför. Christian fick bra kontakt med väktarna, efter att han förklarat varför vi stod på parkeringen och stekte pannkakor. De gillade oss och gav oss bra respons, vi fick till och med ställa vår burk med uppmuntande ord och bibelord inne vid garderoben, Christian blev i princip erbjuden VIP-kort till klubben och fick flera bra samtal om tro med dem. David, jag, Lisa, Rebban, Anna, Johanna och Josse stod utanför nattklubben och serverade pannkakor till nattklubbbens besökare och väntande taxi-chaufförer. Det var några så sjukt schyssta timmar, jag vill göra detta resten av livet! Jag vet inte om du vet, men svenskar längtar efter Jesus! och han längtar efter dem. / Jessica

Gäss, kockar, korvkiosk och nattklubb, det är några av de saker som vi stött på under våran resa de senaste dagarna. För ett par dagar sedan bad vi i nomaden för kvällen och resan. Jag fick då en tydlig bild av en kockmössa. Höll dock bilden för mig själv för den verkade fånig. När sedan jag & Peter gick ut för att dela ut lite biblar hinner vi inte gå många minuter innan ett par kockar dyker upp(sur man blir på sin otro). Vi samtalade lite med dem och det visade sig att de var ute och matade gäss(!). Efter att vi berättat om vår missionsresa och varför vi var i Skanör så berättade kockarna för oss vart vi kunde gå om vi ville möta folk. De nämnde en nattklubb i Falsterbo. Natten efter (igår alltså) begav vi oss ut och hittade både nattklubben och en korvkiosk med ungdomar. Vi delade upp oss och jag och David gick in på nattklubben medan de andra begav sig till korvkiosken. Efter att ha bett en lång stund inne på nattklubben gav Herren oss ett samtal med två killar från Uppsala. De blev ytterst förvånade över att vi var kristna missionärer(kan bero på att jag hade mitt långa hår utsläppt och Metallicatröja på mig) och samtalet blev mycket givande och jag fick vittna om Jesus och vad han gjort i mitt liv. Att jag dessutom skall flytta till Uppsala om tre veckor gjorde det hela väldigt spännande. Tror Herren gjorde något i deras hjärtan igår och vi får be att de får möta honom snart. Kanske får jag bli använd igen i Uppsala i höst :-) Nu vet vi vart vi ska verka någonstans och gruppen är laddad inför kvällens satsing mot nattklubben. Be gärna att Guds rike skall skaka hela klubben i grunden. /Sebastian

Till varje ny plats vi kommer till har vi bestämt oss för att börja med en bönenatt. Vi delade upp föregående natt i en-timmars pass och Gud talade såklart. Om att betjäna och idag har vi fått hjälpa Carlos (pastorn i församlingen) med att måla om kyrkan och snygga till uteplatsen. Det blev väldigt snyggt! Gud påminner oss om att inte nöja oss med det som är bra utan sträcka oss efter det som är det bästa, oavsett hur galet det än skulle kunna vara. Ett uppmuntrande sms talade om att vara vilda för Gud. Teamet växer också hela tiden, hurra! På torsdag kommer Gabriel och Anna och till helgen anländer Jenny och Jacob. Vi fick se en väldigt vacker himmel som avslutning på en härlig dag! God natt Rebban, Becka, Josse och Jess

Wow, vilken matkollekt! Vi fick massor med pasta, konserver, bönor men också barnmat och sniglar! Det var rena julafton när vi tömde de tre stora säckarna med mat vi fått med oss från lägret. Tack alla deltagare och ledare från u-oas i Borås! /Peter

Till alla som läser, du kan fortfarande haka på äventyret till Skåne om ett par veckor! Det kommer bli kalas och inget du vill gå miste om, jag är övertygad! Maila missionsresor[a]ywamrestenas.se och anmäl dig. Vi ses!

En ny sommar är snart här och nya missionsresor planeras nu för fullt! Även i år kommer vi att åka till Skåne och Indien tillsammans med u-oas och Ungdom Med Uppgift. Förra veckan träffades vi i Skåneteamet för första gången för att be och planera. Det blev en inspirerande kväll, och jag tror att vi alla ser fram emot sommaren med stor förväntan på vad Gud vill göra i, och igenom teamet som åker. Fram till resorna kommer vi att lägga ut information på www.missionsresor.com och u-oas.nu, och när vi åker i väg till Skåne kommer vi att fortsätta använda denna blogg för att uppdatera världen om vad Gud gör i Skåne! Hoppas att vi ses i sommar! / Planeringsgruppen genom Jessica

Malmö har varit en lektion i religion. På många sätt en kontrast till både Ystad och Skanör,överklass möter invandrar-Sverige. Många har sagt nej med motiveringen att de är muslimer men ännu fler har sagt ja trots att de är muslimer. Vid mötet med människor har du fått höra om religioner som vanlig religionsundervisning inte nämner. Nu är det sista dagen på missionsresan i Skåne för i år. Biblarna är slut, 1000 skånebiblar har delats ut, 250 "Den där Jesus..." och mer än 70 studentbiblar. Det är biblar till mer än en promille av Skånes befolkning. Med andra ord: Vi har nått en hel del med Guds ord, men det finns många kvar. Igår var det en härlig iver över vårt team i Bibelutdelandet. Vi gick in i butiker och bjöd på Biblar. Vi stannade folk som cyklade och överallt såg man folk komma gående med Biblar för att någon i teamet hade bjudit dem på en.

Jag var på trip till Halmstad den 6 aug, för att hälsa på min läkare. Jag passerade Malmö på vägen dit och hem och det var väldigt härligt. Mycket hände! Jag fick en bild av att ån som rinner genom Malmö är Jesu blod som flyter för Malmös befolkning. Rött, livgivande blod, direkt från Jesu ådror. Jag fylldes av sorg och tacksamhet på samma gång, för jag kände Jesu längtan. Hans längtan efter människorna i Malmö, att de ska få uppleva mening i sina liv. Hans blod ger mening och liv. Och det flyter genom Malmö. Om folk kunde se det blodet! Och förstå hans kärlek till dem, hans offer... Jag upplevde hur mycket Gud älskar dem och verkligen vill rädda dem. Att vi är här och ber gör skillnad. Gud behöver oss här, bedjande. Jag gick på perrongen och såg en man utan skor, med trasiga byxor och uppknäppt skjorta. Han var uteliggare och hade långt vitt hår och skägg. Liknade en gammal Jesus faktiskt... Jag kände att Gud manade mig att gå fram till honom. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju ingen Bibel att ge och vad skulle jag inleda med? Såklart tänkte jag också på vad alla andra runt omkring skulle tänka. Ingen skulle bry sig, det vet jag egentligen... Jag struntade i våndan och gick fram till honom: "Jag känner bara att jag skulle fråga hur det är med dig... Jag är kristen och fick en känsla av att jag skulle fråga det... Behöver du något?" Det var riktigt jobbigt för honom att höra det... Han vände bort huvudet: "Ja då kan du ju gå vidare och fråga nån längre fram..." Han fick tårar i ögonen och jag såg hur det vred sig i honom. Sorg... Det var riktigt jobbigt. För mig med. Jag messade de andra och bad dem be för mig och för honom. Men det känns bra att ha gjort något som Jesus säkert skulle gjort, trots att det tog emot. Obekvämt ja. Osvenskt, ja. Gudligt? Jag hoppas det... Under bussresan hem bad jag för allt jag såg, mest människor men också platser. Jag fick en bild av ett stråk där Guds Ande kommer att verka på ett särskilt sätt. Jag tackar Gud för att jag fick bli så uppfylld av honom under min resa till läkaren...

En kille som vi skulle dela ut en bibel till såg fundersam ut när jag berättade att den bibel vi gav innehöll ett markusevangelium. Den uppenbara men intressanta frågan kom snart: "vad är ett markusevangelium?" Ungdomar i Skanör/Falsterbo vet inte mycket om kristen tro men det innebär också att det finns en nyfikenhet. De är oskrivna blad. Inga broar är brända och nyfikenheten stoppas inte av de många fördomar som annars är vanliga. Killen tog med glädje emot den skånebibel vi bjöd honom på. Ett möte med en annan man fick mig nästan att gråta. Jag skulle ge honom en bibel när han stannade för att tanka sin mycket fina bil (det finns en del sådana i Skanör). Han frågar nyfiket vilka jag representerar. Jag förklarar att jag är från Svenska kyrkan men att vi som grupp är från olika samfund. Vi börjar prata om Gud och han förklarar att han tror att alla egentligen vill tro på Gud. Han förklarar också att han ännu inte hittat vad han söker. Han ber mig förklara på vilket sätt han kan ha nytta av den bibel jag ger honom. Jag förklarar och han frågar vidare om boken också kan hjälpa honom att få hans barn att tro på Gud. Han avslutar med att säga att den bibel jag gett honom "verkligen inte skall ha blivit given i onödan" och där avslutas vårt samtal. Det var fantastiskt att se den mannens hunger och längtan efter meningen med livet. När jag vände mig för att gå därifrån var jag nära att gråta. Varför? Jag är inte säker men jag tror att en av anledningarna var glädje och tacksamhet över att få se den rena och äkta hunger som hans ord och blick vittnade om. En annan anledning till mina känslor var nog också att jag förstod att människor som denne finns runt omkring i vårt land och väntar på att någon skall berätta men vi tror inte att de finns eller så vågar vi inte gå ut och göra det Gud kallar oss till. Be för honom och för att vi skall förstå att många män som honom väntar på oss i vårt land och att vi skall göra något åt det. // Peter

Vi har haft en mycket intressant tid i Skanör/Falsterbo. Vi har kämpat mot storm, ösregn och läckande tält. Mitt barndomstält från 70-talets östtyskland visade sig inte vara så vattentätt som jag trott. Det har varit fem dagar med mycket fokus på bön. Vi hade en härlig stund i bön för vårt land längst ute på kajen i Skanör. Vi avslutade också med en bönenatt i vår husvagn Nomaden. Det finns några saker som vi uppmärksammat särskilt och som glatt oss. Det första är pingstförsamlingen ute i Skanör. Vi var med på Gudstjänsten där. Det var en liten församling men med en ny pastor fylld av längtan och vision som vi fick god kontakt med. Vi bad och samtalade en del tillsammans. Att möta Carlos, pastorn, var verkligen uppmuntrande. Han hade en mycket realistisk bild av läget i församlingen och området men samtidigt en tydlig längtan efter att saker skulle hända. Han hade inte bara en tydlig längtan utan också en plan. Det andra som slog oss var den öppenhet som fanns bland folket i Skanör. Först blev vi ganska fundersamma över hur vi skulle kunna möta människor då det var ganska tomt på gator och torg, kanske på grund av det halvdana vädret. När vi ändå bestämde oss för att gå ut och dela ut biblar sa vi att vi skulle prata med alla vi mötte. Detta gjorde vi och slogs snart av öppenheten. Många tog med glädje emot biblarna. Ofta var öppenheten så tydlig och slående att vi förundrade såg på när människa efter människa glatt tog emot biblarna. Vi delade ut biblar vid bensinstationen. Vi stoppade folk som cyklade och knackade på husbilar för att ge biblar. Många kristna har sagt att svenskar är särskilt svåra att dela tron med. Jag undrar om det är sant. Så var det inte i Skanör/Falsterbo som ändå generellt anses tillhöra ett av de svårare områdena i Sverige. Be gärna för pastor Carlos i pingstkyrkan. Be om uthållighet, frimodighet och rätt medarbetare. Återkommer med exempel på möten med människor som illustrerar det jag nu skrivit.